/     Hypophysis som startsida!     /    

 




DIAGNOSER 

Kallmans syndrom

Kallmanns syndrom (KS) beskrevs 1944 av den tysk-amerikanske psykiatrikern och neurogenetikern Franz Josef Kallmann. Denne var först med att rapportera en släkt med symtom som eunuckoidism och total avsaknad av luktsinne (anosmi). Den först kända rapporten gavs emellertid redan 1856, då spanjoren Maestre de San Juan redovisade ett fall med en 40-årig hypogonadal man med mycket små testiklar och anosmi. KS kallas här Maestres syndrom.

Idag definieras KS syndrom som hypogonadotrop hypogonadism i kombination med anosmi. Detta med en ANOSMI är ett säkert symtom för att genom lukttest utesluta en IHH/Idiopatic Hypogonadotrop Hypogonadism. IHH är ett betydligt vanligare syndrom, men behandlas till viss del lika som KS. Numera kan ofta diagnos ställas redan under barnets första levnadsår. Hypogonadismen kan leda till kryptorkism (icke nedstigna testiklar) hos pojkar, liksom ofullständigt utvecklade könsorgan. Micropenis eller andra defekter som kan ge upphov till en oklar könsbestämning. Även gynekomasti (brösttillväxt hos män) är inte ovanligt.

Hos kvinnor är diagnosen KS svårare att ställa och här har utredaren först svårt att undersöka om kvinnan har anosmi. Först när en pubertetsutveckling vanligen ska ske, kan en säker diagnos avgöras. Oftast söker den unga flickan för amenorré (utebliven menstruation), men kan ha andra tecken på KS. Små eller ej utvecklade bröst, trång vagina och inre ofullständigt utvecklade genitalia.

Hos båda könen kan även andra symtom föreligga, såsom mer eller mindre allvarliga synstörningar, hörselskador, kluven gom- eller läppspalt eller lättare kranial missbildning. Kroppsformen är eunuckoid med en kort bål och i förhållande till kroppen längre arm- och benlängd. Trots en adekvat behandling av KS är risken för benskörhet (osteoporos) stor – det gäller även hos män och en regelbunden DEXA-scanning (bentäthetsundersökning) är nödvändig.

Cirka 450 män och 90 kvinnor i Sverige

I tonåren uteblir puberteten på grund av låga värden på LH/FSH (luteiniseringshormon/follikelstimulerande hormon). Tidigare behandlades detta endast med könshormoner – testosteron för män, östrogen för kvinnor – vilket sällan gav någon verkan. Numera behandlas patienten med hCG (koriogonadotropin). Substituering med hönshormoner följer därpå och den behandlingen är livslång. Fertilitet kan numera uppnås i vissa fall genom tillförsel av speciell hormonbehandling. Eftersom KS är ärftligt, är det en 50 procents risk att KS överförs till barnet.

Antalet födda med Kallmanns syndrom beräknas vara 1/10.000 män och 1/50.000 kvinnor. Det innebär att i Sverige finns cirka 450 män och 90 kvinnor med KS.

Syndromet kan vara såväl ärftligt könsbundet som autosomalt (sporadiskt uppkommet). Vid den ärftliga formen finns ofta en släkting med KS. Forskning kring KS sker i hela västvärlden och bland annat i England sker omfattande endokrinologiska och genetiska studier kring KS. För närvarande har man lyckats lokalisera två genetiskt bundna former, en är den X-bundna (Xp22.3).

Patienter med KS har ofta svårt att finna en läkare med kunskaper kring syndromet. Många gånger är det patienten själv som får lära upp sin husläkare, så att denne kan remittera till endokrinklinik med kunskap kring detta! Därför är det tacknämligt att forskning pågår. Det finns fall med KS, vilka inte fått rätt diagnos förrän i sextioårsåldern.

Androgen Insensitivity Syndrome (AIS)

Någon gång kan ett ”sällsynt frimärke” visa sig hos en patient med Kallmanns syndrom. Men först en kort presentation av AIS. Androgenokänslighetssyndrom innebär fullständig eller partiell okänslighet för manliga könshormoner, vilket kan leda till oklar könstillhörighet. Syndromet förekommer hos personer som har en manlig, 46XY, kromosomuppsättning. I Sverige föds varje år ungefär 2 till 3 barn med partiell okänslighet för manliga könshormoner. Fullständig okänslighet för manliga könshormoner är mycket ovanligt.

AIS/PAIS beror på en förändring (mutation) i arvsanlaget, det vill säga genen för androgen-receptorn.

Diagnosen ställs utifrån yttre kännetecken, gynekologisk undersökning samt blodprov. Den bör bekräftas genom undersökning av androgenreceptorn.

Om receptorn för testosteronet inte alls fungerar resulterar detta i en komplett androgenokänslighet (CAIS). Personen utvecklas till kvinna vilket innebär att den yttre kroppsutvecklingen är helt kvinnlig. Såväl manliga som kvinnliga inre könsorgan saknas, vilket leder till infertilitet. En gynekologisk undersökning kan göra syndromet sannolikt. Ömmande knölar (testiklar) i ljumskarna kan leda till en tidigare diagnos.

Komplett AIS (CAIS) eller partiell AIS (PAIS)

Om receptorn delvis fungerar blir resultatet PAIS. Det senare kan man också se om en mindre del av kroppens celler har normal receptor men majoriteten av cellerna har en icke fungerande receptor. En fungerande receptor är nödvändig för utvecklingen av de manliga könsorganen samt de manliga yttre könskarakteristika. Androgenokänslighet ärvs X-kromosombundet recessivt och är ofta familjebundet (källa: SoS).

Så sent som 2005 presenterade ett forskarlag en fallbeskrivning av två libanesiska systrar med komplett androgenokänslighetssyndrom (CAIS). Den äldre av systrarna hade till detta såväl kliniska som biologiska tecken på, vilket skulle visa sig, Kallmanns syndrom. Denna samtidiga förekomst av KS och AIS har aldrig tidigare rapporterats. Patienterna är enda barnen till ett friskt libanesiskt par, vilka är kusiner. Några släktingar med vare sig KS eller AIS var kända. Den första systern sökte läkare vid 13 års ålder på grund av utebliven pubertet och kyfos. Medicinsk undersökning visade ingen bröstutveckling, total avsaknad av pubes- och axillarhår. Hon hade en normal klitoris, men en rudimentär vagina. Dessutom hade hon svåra skelettala abnormiteter, rygg, händer och fötter. Lukttest visade att hon även hade total avsaknad av luktsinne (=anosmi). Hennes diagnos visade sig vara Kallmanns syndrom. Den andra systern visade sig inte ha KS. Dock hade hon liksom systern tidigare
opererats för bråck, vilket kan tyda på att båda systrarna hade testiklar i ljumskarna. Denna systern hade en normalt feminin framtoning.

Kallmanns syndrom och PAIS!

Kring detta finns sannolikt ett stort mörkertal, då det i litteraturen, mig veterligt, inte finns en enda fallbeskrivning. Genom medlemskap i en USA-baserad förening för patienter med KS, har jag funnit indikationer på att KS och PAIS inte är helt ovanligt.

I Sverige finns ett fall. Det avser en person, vilken under sextio år hela tiden frågade sig ”Varför blev jag den jag blev?”. Patienten sökte i tidig ungdom för utebliven pubertet, samt behandlades därefter i mer än tjugofem år med testosteron. Denna behandling visade sig vara totalt verkningslös. Patienten var en ”forskarbegåvning” enligt Hasse Sjöberg på Karolinskas enokrinklinik. Detta togs bokstavligt och nästan femtio år senare har patienten genom egna studier och kontakter med skilda specialister i såväl Sverige som England fått ett svar. Det föreligger, förutom Kallmanns syndrom även ett partiellt androgenokänslighetssyndrom.

Ingrid Anstrin


Mer information:

Mer information om Kallmans syndrom hittar ni på denna länk: http://www.hypohh.net


Tillbaka till Diagnoser



© Hypophysis 2007. Text och bilder på www.hypophysis.se är copyrightskyddat och får inte användas utan föreningens medgivande.