/     Hypophysis som startsida!     /    

 




MEDLEMSBLAD 

När reklambyrån tog över vården
(Ur Aktuellt Hormonellt nr 1 2005)

Såg du försäkringskassornas annonskampanj i vintras där arbetskamrater uppmanades att ringa sjuka kollegor för att få ner antalet långtidssjukskrivna? Sällan har jag sett en mer desperat reklamkampanj. Efter att vi i åratal har fått höra att sjukdom är arbetsgivarnas och åter arbetsgivarnas fel är det uppenbarligen dags att leta ytterligare syndabockar.

Till exempel mina kollegor, som i tre års tid ställde upp och bytte schema för att jag skulle kunna passa mina läkartider som i regel inföll just när det fanns som mest att göra. Och som fick ta de tyngsta sysslorna, för att jag tvingades plocka russinen ur kakan och göra det som var minst jobbigt. Kollegorna som drabbades när det blev allt svårare för mig att hålla ihop det arbetslag jag skulle leda, när visionerna om vidareutveckling av samarbetet och verksamheten krympte till ett förtvivlat försök att hålla ruljansen igång. Ja, det är alltså dessa kollegers fel att jag inte har återgått till mitt arbete sen jag blev sjukskriven för sju år sedan. Mina kolleger ringer nämligen inte!

Gått miste om ”sjukdomsvinsterna”

Hur det sedan är att vara långtidssjukskriven vet vi också allihopa. Du har säkert också hört om ”sjukdomsvinster”. Tyvärr gick det för egen del inget vidare med sjukdomsvinsten. Jag bor ensam och ingen kom med frukostbrickan. För att vara ärlig var det heller ingen som lagade lunch eller middag, så sjukdomsvinsten bestod i att jag fick äta linssoppa nästan varje dag i flera månader. Högsta vinsten var att få äta en hel påse chips till middag när linssoppan i frysen tog slut.

När jag var helt sjukskriven försvann möjligheten att få ta del av kollegernas medlidande, men man kan ju alltid jämra sig för doktorn. Jag hade lite otur, för just när jag blev långtidssjukskriven fanns ingen husläkare på min vårdcentral under ett halvårs tid, inte ens någon stressad tjugofemårig stafettläkare stod att uppbringa. Så jag gick miste om primärvårdsgnället.

Vad har detta kostat under åren

Det jag tyvärr också gick miste om var att bli ordentligt utredd innan jag fick mitt sjukbidrag. Jag kan inte räkna antalet läkare som med allt mellan sneda leenden och äkta empati har lagt mitt fall åt sidan, för ”jag har tyvärr inte tid”, alternativt ”det här är inte mitt bord”. Problemet var nämligen att det med sjukskrivningsårens gång skulle upptäckas diagnoser som hör hemma inom fem olika specialistområden – på vems bord hör man hemma då? Jag brukar känna mig som Svarte Petter som alla vill bli av med så snabbt som möjligt.

Ibland slås jag av den svindlande tanken vad mitt sjukbidrag och ett otal läkarbesök har kostat under de snart nio åren jag har varit sjuk. I likhet med många andra kroniskt sjuka människor, och i synnerhet människor med ovanliga diagnoser, har jag varit utsatt för en rad medicinska felbedömningar, felbehandlingar och kränkningar. Det går inte att ta miste på att landstingen och försäkringskassorna saknar koncept för hur vården för kroniskt sjuka och rehabiliteringen av långtidssjuka borde se ut. Dessutom har själva vårdapparaten bantats till en anorektisk nivå och nu behövs retorikens och reklambyråernas hjälp för att intala medborgarna att det faktiskt görs någonting för att återfå människor till arbetslivet.

Ett spel för gallerierna

Jag är innerligt trött på detta spel för gallerierna. När jag nyligen begärde ett rehabsamtal på försäkringskassan – mitt första på fem år – tog det sju veckor med upprepade telefonsamtal, brev och mail innan jag kunde förmå någon handläggare att hämta upp min journal från arkivet och offra en halvtimme. Det enda hon hade att säga var att försäkringskassan inte har något att erbjuda, och det tysta budskapet var att jag inte borde rota i detta då min sjukersättning faktiskt löper ett år till. För om jag efter sju års sjukskrivning vill pröva på ett nytt arbete som delvis kan skötas hemifrån tio timmar i veckan – ja, då anses jag vara frisk och försäkringskassans ansvar slutar.

Min gamla arbetsgivare kan visserligen inte erbjuda mig att arbeta på distans, men jag har min anställning kvar. Därför kan den nya arbetsgivaren naturligtvis inte räkna med ett lönebidrag, utan VILL de ha mig som medarbetare, så får de naturligtvis betala mig full lön. Något är sjukt, och det är inte bara jag…

Vackra löften från försäkringskassan

Jämför gärna med alla vackra löften på försäkringskassans hemsida:

”Den som är sjukskriven behöver ibland stöd för att kunna börja arbeta igen. Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av medicinsk, psykologisk, social och arbetslivsinriktad art som ska hjälpa sjuka och skadade att återvinna bästa möjliga funktionsförmåga och förutsättningar för ett normalt liv. Olika myndigheter ansvarar för olika områden.”

I väntan på din rehabilitering som bara existerar i politikernas huvuden, ditt återbesök om ett år, din operation där du har köplats nr 1537, eller den utredning där du tyvärr har prioriterats bort, föreslår jag att du drömmer dig bort genom att läsa broschyren Värdegrund för hälso- och sjukvården i Stockholms läns landsting:

”Vården ska utgå från individens hela situation, så att fysiska såväl som psykologiska, sociala, kulturella och existentiella behov och förväntningar beaktas.” (s 18).

”I hälso- och sjukvården ska vars och ens rätt till självbestämmande – autonomi – respekteras. Särskild omtanke ska visas de patienter som har större behov av stöd än andra för att kunna göra sig hörda eller för att kunna hävda sin självbestämmanderätt.” (s 20).

”Hälso- och sjukvården ska i samråd med patienter effektivt behandla sjukdom eller skada, när så är möjligt. Patienter ska även få rehabilitering efter behandling av sjukdom och skada.” (s 21).

”Helhetstänkandet föder samverkan och samarbete. Öppet och aktivt lagarbete mellan olika professioner och kompetenser, mellan olika enheter och mellan olika huvudmän, krävs för en god och effektiv vård med patienten i centrum.” (s 29).

Tänk vilken fantastisk sjukvård vi har – i teorin, alltså.

Förslag på ny annons

Här är ett förslag till en annons som jag hellre skulle vilja se istället för Försäkringskassans annonskampanj som går ut på att kollegorna ska ringa hem till den som är långtidsjuk.

”Vart tog vården vägen?
Samtal med läkare som tar sig tid kan hjälpa den som är sjukskriven. Noggrann utredning och behandling gör det lättare att bli frisk igen. Ett annat sätt är att få rehabilitering och inte bara sjukskrivning.
Ökade resurser krävs för att minska sjukfrånvaron. Fler borde få möjlighet till rehabilitering och regelbundna möten med läkare och arbetsplats. Allt för att hålla dörren till arbetslivet öppen.”

Denna text är tillägnad min endokrinolog, som omsätter värdegrunden i praktisk handling.

Fanny

Fotnot: Citaten är hämtade ur broschyren Värdegrund för hälso- och sjukvården i Stockholms läns landsting, första upplagan 2002. Skriften kan beställas från Kontorsservice, tel: 08-690 59 02.


Tillbaka till Medlemsblad



© Hypophysis 2007. Text och bilder på www.hypophysis.se är copyrightskyddat och får inte användas utan föreningens medgivande.